Skärkinds gamla kyrka ÖG 171
Östergötlands äldsta runsten från 400-talet.
Översättning hämtad från boken Östergötlands runskrifter, Erik Brate 1911-1918.
Stenen är en av två stenar på Skärkinds gamla
kyrkogård. Ristningenbestår av ett enda ord "skinnljuv" [skiþaleubaz].
Stenen upptäcktes i juli 1876 av C f Nordenskjöld. Den låg i golvet till koret av Skärkinds gamla kyrka med runorna uppåt, och restes hösten 1877 på gamla kyrkogården norr om gravkapellet, som just utgöres av koret till gamla kyrkan och tillika tjänar som förvaringsrum åt en del fornminnen. (texten är från 1917 och jag har inte hunnit kolla om de övriga fornminnena fortfarande lagras i koret, men sannolikt är de flyttade) Ämne Stenen är av ljusröd granit och är 1,65 meter hög, bredd vid fot 78 cm. Inskriften tillhör den äldre runraden.
När bild